Hur ska jag göra för att älska? Tro.
Hur skall jag göra för att tro? Älska.

Kärleken lämnar mig inget val...

Kramiz i massor/Susansnusan

Vårt första möte...eller jag det var det ju inte egentligen:-)

Min Mike jobbade som målare,några veckor,på skolan jag gick i på högstadiet.

Många tjejer gick och dreglade..jag låtsades som att han var väl inget märkvärdigt..att han visste om att han var snygg etc.etc...hrm..i själv verket gick jag och spanade på honom i smyg...när ingen annan såg... en gång mötes våra blickar då jag troligen stirrade ut honom...hahaha..

Denna man,kille har jag inte sett sedan dess...denne man,kille har inte funnits i mina tankar på 28år.

Så blev det då en gala i stan jag bor i...en gala mot delfinjakten.

Jag var där med några goda vänner.Helt plötsligt dyker Svenvän upp och säger att han vill presentera en god vän för mig..jag känner mest att varför ska han para ihop mig med någon...hrm!!

Jag lyfter min blick från sms:et jag håller på att skriva...där framför mig ser jag ett par ögon som jag känner igen...och detta på en sekund:-)

DET ÄR JU HAN!!!...målaren från skolan.

Det var som att få en känslomässig knytnäve i magen...jag blev förälskad på 1 sekund..Mycket speciellt!!:-)

Vi satt och pratade några timmar ( vg se bilden)..då han skulle fara från galan så trillade mina tårar direkt då han vände ryggen till...Saknaden var stor...OCH...jag var totalt förvirrad..mina vänner med för den delen.

Vi fortsatte att chatta och träffas som vänner...detta pga att Min Mike var så jäkla trög att han inte fattade att han hittat världens kap...hahaha.

Efter drygt två veckor insåg han att han träffat en kvinna att älska..en kvinna som väntat på någon som honom i hela mitt liv...en kvinna som vill leva tillsammans med en man som kan prata känslor,är omtänksam och bara BÄST!!

Efter dessa två veckor flyttade han in till mig...och jag är sååå glad för det.

Solskenshistoria...Jaaaaa!!:-)

Ha det bäst!! Kramizar från Susansnusan.

Ja då var jag här igen...long time...

Flammorna ovan ser mysiga ut men just nu känns lågor bara skrämmande...brrr.

Vi hade igår em en skorstensbrand i vårt hus.Det hade legat och pyrt ett dygn trodde sotaren.Brandmännen fick ta ut det glödande bråtet via skorstenen i köket.Rökfyllt och luktade väldigt mycket och illa.Det har nu ett dygn stått två rökslukare som "sugit" i sig det mesta av rök och lukt.

Känns fortfarande inte tryggt att vara i huset...men det sitter i mitt huvud..hrm..huset är nu säkert enl.sotaren

Mina tankar vandrar...tänk om vi gått och lagt oss och inte vaknat mer...usch,fy!!

Tack för livet!!

Kramiz från Susansnusan