Mina tankar går just nu till barnen i Polen..jag var förra julen på ett barnhem och hjälpte till...vi hade varit faddrar till en flicka,Paulina i ca två år..och som vi besökt vid ett tidigare tillfälle.Tyvärr fanns inte "vår" tjej på plats...hon hade rymt från barnhemmet några veckor tidigare..ingen visste var hon var:-((

Vi var flera bilar med släp eller takbox som åkte dit.Vartenda utrymme var lastat till bristningsgränsen med julklappar,julmat,godis och övriga bra att ha saker.

Insamlingen hade inga gränser...otroligt vad vi alla kan göra lite var och en...och det blir till något så värdefullt för dessa utsatta barn och ungdomar..

Snacka om vi var efterlängtade...ungarna rusade ut för att möta upp oss när vi kom...dock var vi inte populära bland vissa av personalen som aldrig ens hälsade på oss..de kanske skämdes?? eller kände sig dåliga på något sätt för att inte de kunde glädja barnen på detta sätt??..inte vet jag men jag försöker att validera deras situation i detta fattiga land..Vi hade två underbara dagar på barnhemmet tillsammans med barnen.Det blev MYCKET tårar då vi skulle åka hem.Vissa av barnen sprang eftr bilarna och grät...fy vad extremt jobbig känsla...och vi bortskämda människor som gnäller bara vi har en fis på tvären..alla skulle behöva engagera sig i något sådant projekt för att få upp ögonen på hur bra vi har det i Sverige..Tyvärr är vi inte välkomna dit fler gånger..varför vet vi inte??..ungarna vad tänker dom!?..Det är personalen som satt stopp...väldigt sorgligt:-((

Krama varandra därute och tänk på alla utsatta barn och ungdomar i vår värld 

Gruppkram

Kallt,igenfrusen bil,skotta sig loss och nu vattenledningar som frusit så inget vatten...om jag är ilsken och frustrerad!?

Nä faktiskt INTE!!!...känns lite smått exotiskt...hahaha..jag vet att jag inte är normal och tur e väl de:-)) Radikal acceptans..det kommer inte något vatten för att jag blir ilsken inte.         

Grabbarna Grus och jag på promenad i kyrkbyn..