Amantes sunt amentes! ( den som översätter först får en bamsekram...hihihi)

Godmorgon alla godingar

Här sitter jag och filosoferar en lördagsmorgon i oktober 2009...

Livet känns lite upp och ned...men är väldigt lycklig ändå faktiskt...

Att en seperation kan va såhär befriande hade jag aldrig ens kunnat drömma om...

Vi har i princip kommit överrens om allt som behövs kommas överrens om..

Hus,doggisarna,bilar,möbler etc...men det som är av störst vikt är att vi är totalt ense om att vår vänskap ska bestå...att vi är väldigt bra vänner och vill inte att detta ska försvinna...

Jag är otroligt glad att jag ska behålla huset...det älskade hus som jag önskat mig så innerligt i så många år....Jonis har oxå trivts här men han säger samtidigt att det är jag som satt hela prägeln på huset och att han känner att jag älskar det mest..Jag har otaliga gånger uttryckt min tacksamhet över detta...att få behålla denna idyll...Doggisarna kommer vi att ha sk.delad vårdnad om....

Jonis är i skrivande stund och tittar på ett hus för andra gången

Det ligger ca.5km från där vi bor nu...och han vill så gärna köpa det...

Jag sitter här och håller alla tummar och tår att det kommer att bli så....

Vill att han ska vara lycklig ju!!!!

Sorgligt som sagt...10år är 10år...men det är detta som kallas livet...och jag är så tacksam att jag lever...det finns inte mycket som skrämmer mig nuförtiden...så blir det nog när man gått igenom ett mindre helvete i sitt liv och att det sedan bara blir bättre och bättre...TACKSAMHET är precis vad jag känner...tacksamhet över att jag lever!!